Jägarexamen – frågor om fångst

Förklaring: Föreskrifterna anger att fångstredskap med betesgiller endast får betas på gillret och ska placeras lutande eller hängande i 45 graders vinkel. Placeringen gör att djuret når betet i rätt läge så att fällan slår snabbt och dödande.

Förklaring: Levandefångstfällor får användas fram till den 15 april, men det gör inte en fredad art lovlig. En grävling som fångas utanför sin jakttid är bifångst och ska återges friheten om den kan leva vidare utan onödigt lidande. Den ska släppas på platsen vid vittjningen.

Förklaring: Inåtning innebär att man lägger ut bete vid eller i den ogillrade fällan en tid innan fångsten börjar, så att djuren vänjer sig vid att söka föda där. För grävling kan det påbörjas ett par veckor före fångsten, och för mård redan i september. Fällan ska vara märkt även när den inte är gillrad, och reglerna om åtling gäller för betet.

Förklaring: Enligt föreskrifterna ska stockfälla för mård alltid placeras minst 1,5 meter ovan mark och fritt i förhållande till större sten eller sluttning i terrängen. Höjden minskar risken att hundar, katter och andra djur på marken når fällan. Mården klättrar däremot lätt upp.

Förklaring: Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter krävs tillstånd från länsstyrelsen vid jakt med fångstredskap som fångar falkar, vråkar, hökar och ugglor som är statens vilt samt duvhök. Tillstånd får bara ges om det är motiverat av hänsyn till människors hälsa och säkerhet, om andra förvaltningsåtgärder är uttömda och om det behövs för att skydda vilt i näringsverksamhet (31 §).

Förklaring: Naturvårdsverkets föreskrifter kräver att nät står under ständig bevakning och vittjas omgående när fångst har skett. Med bevakning avses övervakning genom fysisk närvaro. Ett djur som snärjs i ett nät kan snabbt skada sig eller kvävas, och därför räcker inte vanliga vittjningsintervall.

Förklaring: Jaktförordningen säger att vilt som har fångats i ett fångstredskap vid vittjningstillfället omedelbart ska avlivas eller återges friheten. Att hålla kvar ett levande djur i fällan för att visa upp det utsätter det för onödigt lidande och är inte tillåtet. Undantagen är få och gäller till exempel tillfällig förvaring under transport för avlivning eller vissa fåglar som lockfåglar.

Förklaring: Enligt föreskrifterna ska ett fångstredskap som har larmanordning vittjas snarast möjligt efter att larmet har gett utslag. Larmet gör att tiden djuret sitter fångat kan kortas, men det ersätter inte de vanliga kraven på regelbunden vittjning. Naturvårdsverket rekommenderar larm på fällor som inte dödar.

Förklaring: För fångstredskap som inte dödar och som är avsedda för däggdjur ska vittjning ske minst en gång per dygn, och en vittjning ska alltid ske på morgonen. Däggdjur som räv rör sig mest nattetid, och kravet gör att ett djur som fångats på natten inte ska behöva sitta kvar hela dagen. Kan du inte vittja på morgonen måste någon annan göra det, eller så ska fällan inte vara gillrad.

Förklaring: Jaktförordningen anger att vilt som fångats i fångstredskap vid vittjningstillfället omedelbart ska avlivas eller återges friheten, och att vilt inte får sättas ut i frihet om inte annat följer av den regeln. Att flytta en grävling och släppa den i ett annat område räknas därför inte som att återge den friheten på platsen. Flyttade djur stressas dessutom och kan sprida smitta eller hamna i konflikt med andra djur.

Förklaring: Mink följer stränder och diken. På barmark fångas den bäst i genomgångsfällor utan bete, där styr- och ledhinder skär av vandringsvägen och leder in djuret i fällan. Betade fällor fungerar bättre på vintern när födan är knapp. En levandefångande minkfälla ska vittjas minst två gånger per dygn.

Förklaring: Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ska fotsnara för rödräv vittjas minst två gånger per dygn, morgon, senast vid gryningen, och kväll. Fotsnaran får bara användas i de fyra nordligaste länen och bara av den som genomgått särskild utbildning. Kravet på tidig morgonvittjning minskar tiden räven sitter fast.

Förklaring: Föreskrifterna kräver att viltet skjuts så att hjärnan träffas och skadas så att det förlorar medvetandet utan att återfå det. I en stålfälla finns dessutom risk för rikoschetter mot galler, stolpar och stenar, så skottvinkel och bakgrund måste väljas noga. Jakten ska enligt jaktlagen bedrivas så att människor och egendom inte utsätts för fara.

Förklaring: Fotsnaran är ett levandefångande redskap som ställer höga krav på rätt placering och vittjning, och Naturvårdsverkets föreskrifter kräver därför att användaren har genomgått särskild utbildning. Användningen är dessutom begränsad till Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, och länsstyrelsen kan undanta vissa områden även där om det behövs för att skydda hotade arter. Snaran ska vittjas minst två gånger per dygn, på morgonen senast i gryningen och på kvällen.

Förklaring: För mink brukar slagfällor av genomgångstyp med tramputlösning föredras, placerade där minken ändå rör sig, gärna med ledhinder. Fällan måste vara typgodkänd för arten och användas enligt godkännandet, till exempel med fast ingångstunnel när avståndet till utlösningen är kort. Dödande fällor kan inte släppa bifångst, så placeringen är avgörande.

Förklaring: Om ett dödande redskap som inte kräver tillstånd placeras lägre än 1,5 meter över marken och avståndet mellan ingångshål och utlösning är mindre än 30 centimeter, ska det ha en minst 30 centimeter lång, högst 10 centimeter bred och 12 centimeter hög ingångstunnel, fast angjord framför ingångshålet. Tunneln minskar risken att fel djur, till exempel katter, når utlösningen. Fällor för råttor, möss, sorkar och mullvadar samt stockfälla för mård är undantagna.

Förklaring: Grävlingen är aktiv fram till vintervilan, som ungefär varar november–mars. Bästa fångstperioden är sensommaren och förhösten, och inåtning kan börja ett par veckor före fångsten. Grävlingens allmänna jakttid börjar 1 augusti och levandefällor får användas 1 augusti–15 april.

Förklaring: Rovdjur som tas bort under senvintern och våren hinner inte ersättas av nya djur innan fåglarna lägger ägg, och då minskar trycket på bon och kullar. Levandefångande fällor får normalt användas 1 augusti–15 april, så den perioden passar väl. Tänk på att rävens jakttid i större delen av landet slutar redan i februari–mars, medan mink får fångas året runt. Fälljakt är därmed ett viktigt verktyg i viltvården för markhäckande fåglar, särskilt i kombination med biotopvård.

Förklaring: För fångstredskap för vildsvin ställer Naturvårdsverkets föreskrifter särskilda krav: fällan ska vara försedd med larm, den får bara betas med oförädlat vegetabiliskt foder, som majs eller spannmål, och ingångsöppningen får vara högst 55 cm hög. Kravet på vegetabiliskt bete minskar risken för smittspridning och för att andra djur, till exempel rovdjur och hundar, lockas in. Larmet gör att fångade djur kan tas om hand snabbt.

Förklaring: Föreskrifterna anger fasta vittjningsintervall för fångstredskap som inte dödar: minst en gång per dygn för däggdjur (alltid på morgonen) och fågel (alltid på kvällen), och tätare för till exempel mink. Levandefångade djur lider om de sitter länge, och därför är tillsynen den stora nackdelen med sådana fällor. Alla fällor, även dödande, ska dessutom kontrolleras regelbundet till material och funktion.