Jägarexamen – frågor om eftersök

Förklaring: Många träffade djur visar ingen tydlig reaktion, och blod syns sällan på avstånd. Varje skott ska därför behandlas som en möjlig träff tills en noggrann skottplatsundersökning, vid behov med hund, visat motsatsen. Jägaren har enligt jaktlagen skyldighet att snarast vidta åtgärder om viltet kan ha skadats.

Förklaring: Under eftersök rör sig människor och hundar ofta i områden där andra kan jaga. Signalklädsel och information till grannar minskar risken för olyckor och missförstånd. Vapnet ska vara säkrat tills ett skottläge uppstår.

Förklaring: Den som vid tillåten jakt fäller eller påskjuter björn ska enligt 5 b § jaktförordningen anmäla det till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast samma dag, och licensbesluten innehåller dessutom villkor om hur eftersöket ska gå till. En skadad björn är farlig, så eftersöket görs med erfaren hundförare och skyddsskytt och aldrig ensam i tät vegetation. Jaktlagens krav på snart eftersök gäller samtidigt fullt ut.

Förklaring: Spårarbetet görs normalt i lång lina så att föraren kan följa hunden och läsa tecken längs spåret. När djuret är nära eller har rest sig kan hunden släppas för att ställa det, så att skytten kan komma fram och avliva. Arbetssättet anpassas efter situationen.

Förklaring: Kravet på att en särskilt tränad eftersökshund ska kunna finnas på skottplatsen inom två timmar gäller även vid vildsvinsjakt nattetid. Det betyder att du måste ha ordnat med ett ekipage som kan rycka ut på natten. Själva eftersöket kan av säkerhetsskäl ibland behöva vänta till ljuset, men det ska planeras direkt.

Förklaring: Jaktlagen anger ingen tidsgräns för eftersöksplikten; jägaren ska göra det som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas. Eftersöket avslutas när djuret är avlivat, eller när erfarna ekipage efter allvarliga försök konstaterar att spåret inte går att följa eller att djuret sannolikt är lindrigt skadat eller oskadat. Vid behov återupptas sökandet nästa dag.

Förklaring: Ett skadat vildsvin i tät vegetation i mörker är en betydande säkerhetsrisk för människor och hund. Det kan då vara befogat att markera platsen och fortsätta i gryningen. Eftersöket får däremot inte överges; skyldigheten att snarast vidta åtgärder kvarstår.

Förklaring: Olika patroner, med annan kulvikt, kulform eller hastighet, kan träffa på olika punkter även i samma kaliber. Jägareförbundets checklista säger därför att vapnet ska skjutas in med jaktammunitionen. Övningspatroner är bra för att träna teknik, men träffläget på jakt måste vara känt.

Förklaring: Anmälningsplikten vid viltolyckor gäller björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn. Räv finns inte med i uppräkningen. Det är ändå rimligt att av djurskyddsskäl ringa polisen om en påkörd räv ligger skadad vid vägen.

Förklaring: Regn kan skölja bort synligt blod, så det är viktigt att genast markera skottplats och flyktriktning tydligt. Hunden spårar framför allt med doften och klarar ofta spåret trots regn. Att själv följa efter riskerar att stöta upp älgen.

Förklaring: En sårlega är en plats där ett skadat djur har lagt sig. Är den färsk och djuret borta har det troligen rest sig, kanske stört av eftersöket. Djuret kan då ha kraft kvar att gå långt, och hundföraren bedömer om hunden ska fortsätta i lina eller släppas för att ställa djuret.

Förklaring: Grönaktigt, surt luktande innehåll på skottplatsen kommer från magsäck eller tarm och visar att kulan gått genom buken. Blodflödet är ofta sparsamt och mörkt eftersom inga stora kärl i bröstkorgen träffats. En bukträff innebär att djuret kan gå långt och att eftersöket måste planeras med god väntetid och hund.

Förklaring: Saliv, slem och tand- eller benflisor från käken på skottplatsen tyder på käkskott. Djuret dör inte av skadan direkt men kan inte äta och lider svårt. Eftersöket bör startas utan dröjsmål med en kunnig hund, eftersom djuret ofta går långt och inte lägger sig i sårlega.

Förklaring: Ett djur med lungträff dör oftast inom kort och har sällan gått långt. En kortare väntan låter djuret dö i lugn och ro utan att stötas upp. Vid bukträff är däremot en betydligt längre väntetid motiverad.

Förklaring: Skjutavståndet ska anpassas efter vad du själv behärskar, med marginal för felbedömning. Har du inte samlad träffbild på avståndet ökar risken för skadskjutning kraftigt. Jägareförbundets checklista anger att skjutavståndet bör vara högst 100 meter för kula om inga egna gränser är bestämda.

Förklaring: Med hunden i lina kan föraren hänga med i hundens tempo, kontrollera blod och andra tecken och hålla sig skjutklar. Först när djuret stöts ur sårlegan och flyr kan en lämplig hund släppas för att ställa eller förfölja det så att skytten får avlivningschans. Linarbetet ger kontroll och minskar risken att hunden stör djuret för tidigt.

Förklaring: Jaktlagens krav på att snarast vidta åtgärder gäller allt vilt som skadats vid jakt, även småvilt. Tvåtimmarskravet på eftersökshund gäller bara vissa större arter, men det befriar inte från eftersöksplikten. Här kan till exempel en kunnig grythund behöva tillkallas.

Förklaring: Även ett avlivningsskott på nära håll ska ha säkert kulfång. På sten och berg kan kulor och fragment rikoschettera åt oväntade håll. Gå därför runt så att skottet går ner i mjuk mark och träffar hals eller bröst.

Förklaring: För fågel utöver änder, gäss och ringduva krävs en hund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång. Morkulla är svår att hitta i skymning utan hund. Utan hund bör du alltså sluta när solen gått ned.

Förklaring: Avklippta hår visar att kulan har passerat pälsen. Det kan vara en ren snuddträff, men också en träff där blodet inte syns ännu. Skottet ska därför betraktas som en möjlig skadskjutning och kontrolleras, gärna med eftersökshund.