Jägarexamen – frågor om jakthundar

Förklaring: Under tiden 1 mars–20 augusti ska hundar hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot det kan dömas till böter. Orsakar hunden skada är ägaren dessutom skadeståndsskyldig, även utan att ha varit vårdslös.

Förklaring: Om en hund springer lös i ett område med vilt får jakträttshavaren ta hand om hunden. Ägaren ska då snarast underrättas, eller länsstyrelsen om ägaren är okänd. Du har ingen rätt att skjuta hunden; länsstyrelsen kan i vissa fall besluta om avlivning om hunden inte kan tas om hand.

Förklaring: Med pejl kan föraren följa hundens position och ingripa, till exempel genom att bryta drevet om det går mot en trafikerad väg. Pejlen gör det också lättare att hitta en hund som skadats eller fastnat. Den påverkar inte hundens jaktsätt.

Förklaring: Jaktförordningen tillåter hund som jagar hare, vildkanin eller rödräv utan att förfölja vilt från 21 augusti till och med sista februari. Det förutsätter att det också är jakttid på haren i området och att du har jakträttshavarens medgivande.

Förklaring: Hund som förföljer rådjur får bara användas 1 oktober–31 januari, medan rävjakt med hund får pågå till sista februari. En hund som jagar på olämpligt sätt, till exempel på fel vilt eller utanför hundtiden, ska snarast kopplas. Vintertid kan ett drev dessutom vara mycket påfrestande för rådjuret.

Förklaring: Den drivande hunden följer viltet och driver det framför sig med skall, så att passkyttar kan skjuta när viltet passerar. Den ställande hunden försöker i stället få viltet att stanna och skäller på platsen. Båda arbetar med skall.

Förklaring: När hunden driver flyttar sig skallet i takt med viltet. När hunden ställer viltet hörs skallet från samma plats under en längre tid. Pejlen bekräftar ofta det föraren hör.

Förklaring: En viltren hund jagar inte vissa viltslag, till exempel en harhund som inte går upp på rådjur, eller en älghund som inte jagar ren. Viltrenhet är viktigt för att hunden ska jaga lagligt och för att undvika skador och konflikter.

Förklaring: Hundlagen kräver att hundar hålls under sådan tillsyn som behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. Ansvaret ligger på den som äger eller har hand om hunden. Ägaren har dessutom strikt skadeståndsansvar för skador som hunden orsakar.

Förklaring: Vid jakt efter ringduva, gäss och änder ska en hund medföras som kan apportera eller markera nedskjuten fågel. Det krävs alltså ingen viss ras eller något provresultat, men hunden måste i praktiken kunna hjälpa dig att hitta fåglarna. Kravet gäller inte vid jakt på snötäckt mark, från båt i öppet vatten eller vid havskust med vettar.

Förklaring: Hund som förföljer vildsvin får användas från den 1 augusti. Jaktförordningen kräver ändå att jakt med hund sker så att viltet inte utsätts för onödiga påfrestningar, med hänsyn till hundens egenskaper och till snö, is och temperatur. Ett långt drev i stark värme kan vara för påfrestande för både vilt och hund, så jakten bör anpassas eller skjutas upp.

Förklaring: De stående fågelhundarna, som pointer, setter och de kontinentala raserna som vorsteh och bretagne, söker i vinden, markerar fågeln med stånd och reser den på förarens kommando när skytten är i position. Den stötande hunden söker i stället inom hagelhåll och stöter fågeln direkt, apportören hämtar fallet vilt, och den ställande hunden ställer klövvilt som älg eller vildsvin med skall.

Förklaring: En oerfaren hund kan gå för nära och skadas svårt av vildsvin. Gradvis erfarenhet, gärna tillsammans med en erfaren hund, ger hunden möjlighet att lära sig hålla avstånd. Skyddsväst och pejl minskar riskerna.

Förklaring: Kraftig flämtning och slöhet kan vara tecken på överhettning. Avbryt, ge vatten och låt hunden svalna i skugga. Tidig höstjakt kan vara varm, och hundar har begränsad förmåga att göra sig av med värme.

Förklaring: Vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflon och vildsvin ska en hund som är särskilt tränad i att spåra skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Det räcker inte att hunden finns någonstans; du måste ha en konkret överenskommelse med en hundförare som kan komma på den tiden. Kravet gäller oavsett om du jagar ensam eller i lag.

Förklaring: Afrikansk svinpest drabbar gris och vildsvin, inte hundar. Jakt med lös hund kan få vildsvin att flytta sig långa sträckor och därmed sprida smittan. Därför kan restriktioner för jakt och hundanvändning beslutas i smittade områden.

Förklaring: Vid jakt efter ringduva, gäss och änder ska en hund som kan apportera eller markera medföras på jakten. Vid jakt efter bland annat rådjur, älg, hjort och vildsvin räcker det att en särskilt tränad eftersökshund kan finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Tvåtimmarsregeln gäller alltså klövvilt och stora rovdjur.

Förklaring: Karelsk björnhund och lajkor är spetsar och spetsliknande raser som ställer stora vilt med skall. De används vid jakt på älg, björn och vildsvin. De är ofta modiga och självständiga, vilket kräver erfarna förare.

Förklaring: Risken för vargangrepp på jakthund minskar om man känner till var vargar nyligen observerats, undviker att släppa hunden vid färska spår och följer hunden med pejl så att man snabbt kan ingripa. Vissa använder också skyddsväst. Det handlar om praxis och riskbedömning snarare än lagkrav.

Förklaring: Spaniels är stötande hundar som söker nära föraren, stöter upp fågel eller kanin inom hagelhåll och sedan apporterar. Söket ska ske inom skotthåll, annars stöts viltet på för långt avstånd. Stövare driver i stället viltet över långa sträckor.