Jägarexamen – frågor om viltförvaltning

Förklaring: Om avskjutningen inriktas på kalvar och unga djur blir fler äldre djur kvar i stammen, och medelåldern höjs. Äldre kor är ofta större och mer reproduktiva och ger större kalvar. Jägarens val av vilket djur som fälls är alltså ett av de viktigaste verktygen i förvaltningen.

Förklaring: Enligt jaktlagen ska ett älgskötselområde vara lämpat för älgjakt och vara så stort att det medger en avskjutning av minst tio vuxna älgar om året. Länsstyrelsen får vägra registrering om kraven inte uppfylls. Genom jaktförordningen finns ett undantag för särskilda fall.

Förklaring: Älgförvaltningsgruppen ska ta fram en älgförvaltningsplan för en period om tre år, och planen ska godkännas av länsstyrelsen. Gruppen ska se över planen minst en gång om året och vid behov föreslå ändringar. Inför utgången av treårsperioden ska en ny plan tas fram.

Förklaring: Viltförvaltningsdelegationen är ett samverkansorgan inom länsstyrelsen. Landshövdingen är ordförande. I delegationen finns bland annat politiska företrädare och representanter för jakt, naturvård, friluftsliv, jordbruk, skogsnäring, turism och polis. Delegationen beslutar om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen, älgförvaltningen, licens- och skyddsjakt samt viltskadebidrag i länet.

Förklaring: Mufflonfår finns med bland de främmande arterna i bilaga 4 punkt 1 till jaktförordningen. Jakträttshavaren får jaga dem under hela året, den 1 juli–30 juni, för att förhindra skador orsakade av främmande viltarter.

Förklaring: Bilaga 4 till jaktförordningen anger arter, tider och villkor där jakträttshavaren, och i vissa fall andra, får jaga för att förebygga skador utan något särskilt beslut. För arter och situationer som inte täcks av bilaga 4 krävs ett beslut om skyddsjakt från länsstyrelsen eller Naturvårdsverket. Den som jagar med stöd av bilaga 4 ska lämna de uppgifter om jakten som Naturvårdsverket föreskriver.

Förklaring: Naturvårdsverkets föreskrifter säger att mål för älgstammens storlek ska sättas med särskild hänsyn till fodertillgång och tolerabla skadenivåer. En vanlig formulering i förvaltningsplanerna är att varken tall eller lövträd ska betas så hårt att de inte kan föryngras utan stängsling. Helt skadefri skog är inte målet, eftersom älgen alltid betar.

Förklaring: Björnen tar främst älgkalvar på våren och vargen främst kalvar och äldre djur. I områden med stor rovdjurspåverkan rekommenderas att målet för andelen kalv i vinterstammen får styra hur stor andel kalv jägarna fäller. Rovdjurens uttag ska beräknas i skötsel- och förvaltningsplanerna.

Förklaring: Ett överuttag av tjurar sänker tjurandelen i stammen och gör att majoriteten av de kvarvarande tjurarna är unga. Andelen tjurar och deras ålder påverkar brunsten och därmed hur många kalvar som föds och när. Förvaltningsplaner sätter därför ofta mål för tjurandelen och varnar för överuttag av tjur.

Förklaring: Med snabb och löpande rapportering kan älgförvaltningsgruppen och skötselområdena följa utvecklingen redan från jaktstarten. Om jaktresultatet tydligt avviker från planens mål ska förvaltningsgruppen enligt föreskrifterna verka för att målen ändå nås under pågående säsong. Planerna ska vara levande och kunna justeras när verkligheten inte stämmer med planen.

Förklaring: Skyddsjakt på björn, varg, järv, lo, säl och örn beslutas av Naturvårdsverket enligt jaktförordningen. Naturvårdsverket får överlåta till länsstyrelsen att besluta om skyddsjakt på björn, varg, järv, lo och kungsörn, och i praktiken fattas många sådana beslut av länsstyrelserna. För andra arter beslutar länsstyrelsen direkt.

Förklaring: Enligt 6 § NFS 2026:1 avses med åtel en plats där lockmedel placeras för att locka vilt, lockmedel i eller vid fångstredskap, eller en plats där ett dött tamdjur lämnats kvar för att locka vilt. Inälvor som lämnas där viltet fälldes och vilt som dött av annan orsak än jakt och ligger där det föll räknas inte som åtel.

Förklaring: Föreskrifterna definierar ekosystembaserad förvaltning som en adaptiv förvaltning som syftar till en älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna. Den tar hänsyn till allmänna intressen som rovdjursförekomst, trafiksäkerhet och biologisk mångfald, samt till jordbruk och skador på skog. Mål sätts, följs upp och justeras löpande.

Förklaring: Länsstyrelsen är regional viltmyndighet. Den registrerar älgjaktområden, beslutar om tilldelning i licensområden, inrättar älgförvaltningsområden, prövar skyddsjakt på de flesta arter och hanterar viltskadeärenden. Jakttiderna beslutas av regeringen, jaktkort tillhandahålls av Naturvårdsverket och licensjakt på säl beslutas av Naturvårdsverket.

Förklaring: Ju längre från linjen en älg står, desto större är risken att den missas. Genom att mäta avstånden kan man beräkna sannolikheten att upptäcka älgar och därmed korrigera för dem som inte syntes. Metoden kräver att alla djur direkt på linjen upptäcks.

Förklaring: Fågeldirektivet omfattar alla arter av fåglar som naturligt förekommer vilt inom EU. Jakt får bara bedrivas på de arter som räknas upp i bilaga II och under förutsättningar som inte äventyrar bevarandet. Svenska jakttider och skyddsjaktsregler för fåglar måste därför vara förenliga med direktivet.

Förklaring: De allmänna jakttiderna anges i bilaga 1 till jaktförordningen, som beslutas av regeringen. Naturvårdsverket ska minst en gång vart sjätte år se över jakttiderna och vid behov föreslå ändringar till regeringen. Länsstyrelsen kan begränsa jakttiden vid svåra snö-, is- eller temperaturförhållanden.

Förklaring: Enligt 23 b § jaktförordningen får Naturvårdsverket, eller länsstyrelsen efter delegering, besluta om skyddsjakt på björn även om ingen skada har inträffat, om sannolikheten är stor att allvarlig skada kommer att uppstå. Beslutet kan fattas efter ansökan av den som riskerar att drabbas, eller på myndighetens eget initiativ.

Förklaring: Viltförvaltningsdelegationen beslutar om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen inom länet, för skötseln av älgstammen och i förekommande fall hjort och vildsvin, för licensjakt och skyddsjakt samt för bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen. De enskilda besluten fattas sedan av länsstyrelsen med riktlinjerna som grund.

Förklaring: I rovdjursförvaltningsplanen ska länsstyrelsen ange förvaltningsmål för förekomsten av björn, järv och lo i länet, alltså den nivå som förvaltningen långsiktigt syftar till att nå och bibehålla under planens giltighetstid. Varg förvaltas på nivån rovdjursförvaltningsområde. Planen prövas av viltförvaltningsdelegationen.