Morkulla (Scolopax rusticola)

Kännetecken

• Satt, rödbrun fågel med lång rak näbb
• Breda svarta tvärband över hjässan
• Kamouflagefärgad, marmorerad fjäderdräkt
• Rundade vingar; flyger upp med smattrande vingljud

Förväxlingsarter

Förväxlas med beckasiner, som är mindre, har längsgående huvudränder och flyger sicksack över öppen våtmark. Enkelbeckasinen är fredad.

Levnadssätt och föda

Söker daggmask och andra smådjur i fuktig skogsmark. Hanarna gör spelflykt (sträck) över trädtopparna i gryning och skymning; de flesta övervintrar i västra Europa.

Spår och spillning

Under sträcket hörs ett knispande 'pissp' och ett lågt kuttrande 'orrt-orrt'.

Jakt och regler

Kulpatron klass 4 eller hagelgevär i alla tillåtna kalibrar får användas; i praktiken jagas morkulla med hagel, ofta med stående fågelhund under höstflyttningen.

Fler arter i gruppen övriga fåglar

• Enkelbeckasin
• Ringduva
• Skogsduva
• Turkduva
• Kråka
• Skata
• Kaja
• Råka

Källor

• Morkulla – Svenska Jägareförbundet
• Jaktförordning (1987:905), ändrad t.o.m. SFS 2026:1693 – Riksdagen
• NFS 2023:8 om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt – Naturvårdsverket

Jakttider och regler ändras. Kontrollera alltid aktuella bestämmelser i jaktförordningen och hos länsstyrelsen innan jakt.